Årskrönika!!

Då var det snart slut på 2009 och jag tänkte sammanfatta året som gott. Vi börjar med det som rör familjen. Min älskade syster flyttade upp till Kumla 2008. I mars 2009 föddes mitt syskonbarn Elin. När Johanna födde Emelie och Simon var jag själv inte så gammal. Det har bidragit till att jag inte haft så mycket kontakt med dem när de var små. När Johanna berättade att hon var gravid blev jag så otroligt glad. Jag är äldre nu, längtar själv efter barn och det skulle bli underbart att få ett litet syskonbarn. Elins väg till världen var inte problemfri så när jag ringde Johanna på morgonen, den där dagen i mars, och hon berättade att hon fått en liten flicka var jag nog en av de lyckligaste på jorden. Elin kan har varit fem eller sex veckor när jag, Kalle och pappa åkte upp och jag fick se henne för första gången. Hon var så liten och helt underbar. Tyvärr bor Johanna långt bort och tiden går fort när de små utvecklas. Men jag försöker åka upp så ofta jag kan och hälsa på.
Mammas sambo Lennart har drabbats av cancer och kommer påbörja en tuff behandling nu i januari. Vi får se vad nästa år kommer innebära för honom. Lennart är en otroligt snäll person som ställt upp mycket för mig och jag önskar honom all lycka i den behandling han kommer genomgå. Jag hoppas även att mamma kan stå ut och ge honom den stöttning han kommer behöva.
Det var i Januari detta året som vi höll på att förlora Azlan. Han fick en akut förgiftning, åkte in till djursjukhuset med kramper och en kroppstemperatur på 47 grader. I flera dagar gick vi mellan hopp och förtvivlan. Men vår älskade Azlan klarade av det och blev frisk. Jag är tacksam än i dag att han lever. Vad Azlan blev sjuk av kommer tyvärr att förbli ett mysterium men jag är glad att ha honom här idag.
Över till hundträningen. Under året som gått har vi genom två vinster blivit uppflyttade till Elit i lydnad. Vi har skickat in en ansökan till VM för Belgiska Vallhundar i Tyskland i maj. Nu ska jag försöka komma ut på en elittävling där jag presterar bra så jag kan skicka in mitt resultat. Vi ska göra allt vi kan för att komma med till VM.
Jag har också tränat mycket skydd och Lina är fantastiskt duktig. I vår ska vi ut på vår första tävling.
Det var allt i min årskrönika.

VM - planer!!

Jag skrev tidigare att jag inte tränade så mycket lydnad just nu. Nu är det däremot ändrade planer. För några dagar sedan skickade jag in min intresseanmälan till VM för belgiska vallhundar i Tyskland i maj 2010. Det har visat sig att man inte behöver ha varit ute och tävlat i Elit bara man är uppflyttad dit. Däremot har man lättare att komma med om man har något bra resultat att visa upp från den klassen. Jag ska ut och tävla nu tidigt i vår och försöka få ett bra resultat som jag kan skicka in. Sedan är det bara att vänta och hoppas på att bli antagen.
I veckan påbörjade jag även rabiesvaccineringen som är nödvändig för att Lina ska få åka till Tyskland. Problemet är bara att det blir ont om tid att hinna få den klar. Lina fick en spruta nu och sedan ska hon ha en till om tre till fyra veckor. Därefter ska det gå 120 dagar och sedan tar man ett blodprov som skickas för analys och som ska bekräfta att hon har ett skydd mot rabies. Efter det blir hennes pass godkänt.
Så nu blir det att ut och träna lydnad varje dag. Det skulle vara en otrolig upplevelse att få komma med till VM.

Jim och Linn!!

Förra helgen var vi bjudna på bröllop hos Jim och Linn. Det är våra föra detta grannar och dessutom dem vi köpte den här bostadsrätten av. De har flyttat till Malmö nu men vi har hållit kontakten. Tyvärr har vi bara setts en gång sedan de flyttade och det var då vi besökte dem i somras när Kalle och jag varit i Malmö en helg. Därefter har det bara varit telefonkontakt så vi blev väldigt glada när vi blev bjudna på deras bröllop. Jim och Linn är underbara människor. Snälla, lättsamma och omtänksamma.

Uppdatering!!

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera min blogg den senaste tiden. Anledningarna till det har varit många men nu ska jag försöka bli bättre på det.
En liten uppdatering då. Hundträningen: Det som det tränas mest på just nu är skyddet. En gång i veckan träffas vi i ett ridhus i Ingelstad och tränar. Det är super att kunna vara där när det är kallt, mörkt och regnigt. Lina har gjort stora framsteg på sista tiden. Problemet vi haft med att hon går om på figuranten verkar vara delvist löst. Det gällde bara att jag tog i med hårdhandskarna mot henne och visade att det inte är acceptabelt. Problemet kvarstår dock på avstånd, dvs då jag sänder henne på en figurant under flykt. När hon överfallit figuranten en gång och han står still ska hon lägga sig och bevaka honom. Det sitter ännu inte. Usse och jag har nu gått den obligatoriska kurs som man måste gå, så om tre månader så har vi vår licens och får tävla i skydd. Anledningen till att man måste gå en kurs är att svenska brukshundsklubben satt in den regeln för att få bort de oseriösa från tävlingsplanen. De som tränar skydd privat kan de inte ta ansvar för. Däremot ansvarar den som skriver på min tävlingslicens att jag är godkänd. Denna licens kan lika lätt tas ifrån mig om jag beter mig illa mot hunden eller på annat sätt inte verkar lämplig för att tävla.
I övrigt tränar jag en del sök med Usse. Söket är något jag insett är en kul träningsform men förmodligen inte något jag kommer tävla i. Man kan inte välja alla granar. Något måste gå bort och då väljer jag sök. Jag kommer fortsätta träna det då både jag och Lina tycker det är kul men tävling blir det inte. Anledningen är att Lina hela tiden försöker gå på spår. I sök ska de gå på luftburen vittring. Får hon vittring innan jag skickar henne går det bra men annars letar hon spår. Sökmarkeringarna, dvs då hon hittar figuranten är jättebra. Då ska hon, utan att röra figuranten, ställa sig på ca två meters avstånd och skälla tills jag kommer ut och utan att ta blicken från figurtanten. Detta är hon mycket duktig på. Vi får se men i nuläget är det inget jag satsar på. Som "träningsnarkoman" måste man inse var ens hund har brister. Var hunden inte kommer räcka till, även om jag vill. Man måste bortse från en själv.
Som ni säkert förstår av det ovan nämnda så ligger lydnadsträningen nere just nu. Samtidigt är det fel att säga att den ligger nere då det krävs en enorm lydnad i skyddet som är mycket mer. Jag säger som så, elitlydnaden ligger nere just nu. Den tar jag tag i efter jul.
Tyvärr får jag inte tag i någon bild just nu utan ni får ta det som det är.

Min älskade systerdotter!!

Det var så härligt att se Elin den här gången då det märktes att hon brydde sig om vem som var i hennes närhet. I början tyckte hon att jag var lite farlig men efter bara någon dag så fick jag hålla och gosa med henne. Kalle däremot tyckte hon var läskig. Då han höll henne började hon bara att gråta till Kalles "förtvivlan". Mot slutet av helgen gick det däremot lite bättre. Det var också kul att se att Elin börjar härma ens rörelser så som att klappa i händerna, lägga huvudet på sned eller "gunga", vagga kroppen fram och tillbaka. Jag saknar henne jättemycket men snart kommer hon att finnas i min närhet och jag kan träffa henne mycket oftare. Jag saknar henne så....

En mörk månad!

Då var vi inne i november. En tung månad och inte bara vädermässigt. Mycket har hänt i mitt liv som jag inte vill ta upp här i bloggen. För att fokusera på det positiva så har min syster fått lägenhet. Lagom till jul flyttar hon ner och inte nog med det, hon kommer att bo på Lugnet bara fem minuter från mig. Känns underbart!
Varje onsdag tränar vi skydd där Lina gjort stora framsteg på sista tiden. Framförallt så går hon inte om på figuranten efter att jag kommenderat fot. Något som varit ett stort problem. Däremot har hon börjar gnälla mer under transporterna vilket jag måste ta tag i. Det är inte acceptabelt. Lydnaden ligger lite nere just nu men jag ska ta tag i den med. Det stora problemet där är "vittringen" där jag behöver hjälp av en annan person. Jag ska ta i en pinne och medhjälparen i de andra. Lina ska hitta den pinne jag tagit i. Detta är vårt svåraste moment och man har inte alltid en extra person med. Det funkar inte med Kalle då han är för nära. Det hjälper inte hur mycket jag tränar på de andra momenten då jag jag inte kan träna på detta. Vi får se hur det går. Jag ska försöka träna på trots att motivationen är dålig just nu. Jag vet ju att den återkommer.

Gizmo och Zoie!!

Jag kom på att det var länge sedan jag visade lite bilder på katterna. Särskilt nu när Zoie blivit lite större. Det är ganska märkligt att två katter som har samma mamma kan bli så totalt olika. Då menar jag inte till utseendet utan deras personligheter. Zoie är ett riktigt matvrak som äter allt som erbjuds och som inte drar sig för att äta från våra tallrikar om man inte passar henne. Hon älskar att bli klappad och gillar att ligga i knät och mysa men är en riktigt envis liten krabat. Ofta får man säga till hårt flera gånger innan hon lyssnar. Gizmo däremot, är en riktig finsmakare som bara äter torrfoder och viss mjukmat men bara om det är bitar i gelé. Är det något han inte gillar så klöks han. Han har en stark integritet och blir förnärmad om man klappar honom och det inte är på hans villkor. Ska man säga till honom räcker det med att knäppa med fingrarna så lyder han. De är så olika men båda två är underbara på sitt sätt. Dessutom tycker jag det är roligt att de har olika personligheter. Även om de kan vara jobbiga så älskar jag mina två kissar.

En spegelblank sjö!!

Jag var ute och cyklade med Lina och passade på att ta de här bilderna på sjön som var alldeles spegelblank. Inte en endaste vindpust krusade sjön efter de senaste dagarnas blåsande.

Hösten!

Så var sommaren slut och hösten har anlänt. Det blir allt kallare och som varje höst tror jag inte att jag kommer överleva vintern när jag håller på att frysa ihjäl när det är 5 plusgrader ute. Kallare kommer det ju att bli. Men jag vänjer mig och hösten är ju faktiskt riktigt fin också. Svårare är det att vänja sig vid mörkret, regnet och blåsten. Hoppas vi får en kall vinter.
Det jag ser fram emot mest den här hösten är att min syster ska flytta hem igen. Det har varit så trist att hon har bott så långt bort. Särskilt när hon inte trivts och mått dåligt. Nu kommer hon hem igen och jag kommer kunna träffa henne och lilla Elin mycket oftare.
Hundträningen fortsätter som vanligt. Varje onsdag tränar jag skydd och på lördagarna tränar vi sök. Tyvärr kan jag inte vara med så många lördagar eftersom jag jobbar. I övrigt försöker jag hinna med att träna lydnad några gånger i veckan och helst också att lägga något spår. Det är mycket som ska hinnas med och orken och lusten finns inte alltid där. Särskilt inte nu på hösten och vintern. Det gäller att försöka bibehålla glädjen i det.

Ales stenar!

Innan vi åkte hem från Ystad passade vi på att besöka Ales stenar. Det är 59 stenar som väger ca 5 ton var. De uppfördes runt 600 e.Kr. De ligger på en hög kulle där man får en fantastisk utsikt över havet. Man undrar hur de lyckades få dit stenarna och resa dem och vad meningen med dem var.

En weekend i Ystad Saltsjöbad! Del 2

Spa-avdelningen var jättemysig. Där fanns en varm pool, bubbelpool, bastu samt ett kallbad. Kallbadet hoppade vi faktiskt i två gånger. Vattnet där i var bara ett par plusgrader och kroppen fick en riktig chock. Det var skönt att krypa ner i bubbelpoolen efteråt.
Efter kvällsmaten på lördagkvällen frågade vi en kille i receptionen om vi fick gå ner och ta lite kort i spa:t. Det stängde annars klockan 19.00. Det gick bra och när vi senare var på väg upp igen mötte vi samma kille. Vi tackade och sa att man blev sugen på ett dopp. Då sa han att om vi hämtade våra badkläder lite diskret kunde vi få bada en halvtimme. Snacka om att var var mysigt att vara helt själva där nere. Här kommer lite bilder från spa:t.

En weekend i Ystad Saltsjöbad! Del 1

Kalle bjöd mig på den här fantastiska helgen i Ystad Saltsjöbad. Det är ett hotell med spa som ligger precis vid havet. I priset ingick två nätter, inträde till spa samt trerätters middag fredag och lördag. Det var ett otroligt mysigt hotell och maten var fantastiskt god. Det var en riktigt avslappnande och mysig helg. Här bjuder jag på lite bilder från utsidan av hotellet samt omgivningarna.

På promenad i det fina höstvädret!

Det har varit några dagar med fantastiskt höstväder. Här är vi ute och går med hundarna på Hissö och Kronoberg där vi passade på att ta lite kort.

Elin 6 månader!!

Lilla söta, goa Elin har hunnit bli 6 månader. Här provar hon för första gången sin stol som Johanna köpt. De här bilderna tog jag i helgen när jag var i Kumla och hälsade på. Det var så roligt att träffa syster, Elin, Emelie och Simon igen. Nu längtar jag till lite mer om en månad då de kommer ner hit och hälsar på.

Stora planer!

Det har varit lite dålig upp datering av min blogg den senaste tiden men det ska jag försöka ändra på nu.
På bilden ser ni Lina i hennes nya korg som vi har köpt. Eftersom vi ska satsa ordentligt på skyddet i höst och vinter och försöka tävla till våren behövde hon ha en egen. Den kostade 600 kr men då är det också en korg av högsta kvalité och av samma modell som polisen använder. I onsdags var vi ute och tränade och provade den för första gången. Vi hade då inte tränat något skydd på lite över en månad men det gick riktigt bra. Vi fick bra ordning på problemet med att Lina går på figuranten igen efter att jag kommenderat fot. Hon gjorde några riktigt bra överfall där hon löd mig direkt. Nu måste jag också komma igång med spåret igen då det ingår i lägre skydd.
Anette har även andra stora planer för mig och Lina. I vår går VM i lydnad för Belgiska vallhundar i Tyskland och dit ska vi försöka ta oss. Det innebär däremot en otrolig massa träning. För att komma dit måste jag prestera ett par tre riktigt bra resultat i elittävlingar nu i höst. Lina och jag har inte ens alla moment riktigt än. Därefter anmäler man sitt intresse och sedan väljer de ut ett visst antal från varje land. Enligt Anette är intresset inte så stort i Sverige och det ökar ju mina chanser att komma med. Nu är det ju inte så långt kvar på tävlingssäsongen så det börjar bli ont om tid. Men det vore otroligt stort att få vara med i ett VM.

Spanar!

När matte och Emmeli försvann i kanoten förstod Lina ingenting. Hon spanade intensivt efter oss. Älskade hund!
Tyvärr resulterade Linas badande i en ny allergisk reaktion, nytt besök hos veterinären med kortisonspruta och en matte och husse som blev 600 kr fattigare. Vattnet såg rent och fint ut och vi torkade henne noga när hon kom upp men tyvärr hjälpte inte det. Dagen efter hade hon klåda på hela kroppen. Vi hade hoppats på att anledningen till den förra allergiska reaktionen uppstod pga att Bergundasjön, som hon då badade i, är så skitig. Tyvärr är det nog inte så och vi får acceptera att vi har en hund som inte tål att bada i sjön. Det är väldigt synd då hon både älskar det och det är bra träning för henne att simma. I samråd med veterinären tänker vi däremot testa försiktigt igen nästa sommar. Veterinären menar på att hon kanske kan vänja sig igen om man tar det sakta. Nu fick vi ut extra kortisontabletter som vi kan ge henne om hon får klåda igen så vi slipper gå till veterinären. Jag kan bara inte förstå att hon kunde bada så mycket som hon gjorde förra sommaren utan någon reaktion och nu plötsligt har hon blivit allergisk.

Fler bilder från kvällen vid Tolgsjön!!

Det blev lite kyligt när solen gick ner. Därav anledningen till att jag har strumpor på mig.

En fantastisk kväll vid Tolgsjön!!

Tack Emmeli och Karl för en mycket trevlig kväll. Det måste vi göra om.