Leons första jul!

Vår son!

Nu är jag tillbaka och det är dags att ta tag i min blogg igen.
Den 26 september, 6 dagar efter beräknad födsel, föddes Leon. Han vägde 3165 g och var 49 cm lång. Förlossningen tog 18 timmar från det att jag kände de första värkarna tills han var född. 6 av de timmarna var vi på BB. Vi kom in på BB kl 16.30 och jag var då öppen 5 cm och kl 22.30 föddes Leon. Allt gick bra och utan komplikationer. Det var självklart mycket smärtsamt men lustgasen hjälpte mycket. Mot slutet var det väldigt jobbigt med krystvärkarna men det var mer för den enorma kraften i de värkarna är själva smärtan. Kalle var ett enormt stöd hela tiden. Han fanns där och hjälpte mig genom varje värk från det att smärtan satte in ordentligt tills Leon var född.
Känslan när Leon kom ut och lades på mitt bröst går inte att beskriva. Det var helt fantastiskt när jag såg hans mörka ögon för första gången och man inser att allt gått bra, att han äntligen är här och att han är frisk och perfekt.
Tiden efteråt har varit upp och ner. När man är gravid tänker man bara på tiden fram till förlossningen och plötsligt är den här lilla människan här som man ska ta hand om, lära känna, oroa sig för och som styr hela ens liv. Det är en omställning att plötsligt ha någon som är så totalt beroende av en. Hur mycket man än försöker så går det inte att förbereda sig på hur det är att ha barn. Samtidigt är det fantastiskt och underbart. Jag är så stolt över den här lilla människan som jag och Kalle har skapat och jag älskar honom över allt annat. Nu har vi ett stort ansvar framför oss att ge honom en trygg och bra uppväxt och göra vårt bästa för att uppfostra honom till en bra människa. Den dagen man får barn förändras även ens perspektiv på livet. Plötsligt har man något utanför en själv som är så mycket större och som man alltid sätter i första hand för det finns inget större än kärleken till sitt barn. Jag skulle kunna gå genom eld och vatten för Leon och jag vill alltid finnas där för honom.
Jag visar några bilder från Leons första dagar i livet.

Väntar!

Nu är det 10 dagar kvar till bebisen är planerad. Det börjar bli riktigt jobbigt nu och segt att vänta. Det är tungt, jag är trött och har sammandragningar hela tiden. Dessutom är det inte speciellt skönt när han bökar runt där inne längre och han kan både sparkas och armbågas ganska hårt. Det är bara att stå ut den här sista tiden också om han inte vill titta ut tidigare.
Här kommer ett par bilder på Elin när hon och Johanna var här för lite mer än en månad sedan.

Snart slut på sommaren!

Nu har jag snart bara fyra veckor kvar till bebisen kommer. Det börjar bli lite jobbigt nu. Jag är tröttare och sover dåligt om nätterna. Vaknar hela tiden av smärtor i höfterna och revbenen. Annars mår jag bra och nu är det som sagt inte så långt kvar. De flesta sakerna är inköpta, rummet färdigt, sängen och vagnen bäddade och alla kläderna tvättade. Så nu är allt klart för hans ankomst.
Idag gick Kalle tillbaka och jobbade efter sin semester. Kommer bli lite segt att gå hemma själv nu sista tiden men i morgon kommer Johanna och Elin hem. Ska bli så roligt att träffa dem igen.
Det visade sig att Lina har allergi. Hon är allergisk mot pollen, vissa träd och grässorter samt inomhuskvalster och husdammskvalster. Vi har dock avvaktat med vaccinet eftersom det är dyrt och tar tid att ställa in dem på det. Nu går hon på Tavegyl och en minidos Kortison och mår bra på det. Om vi vill börja ge henne vaccin i framtiden så finns hennes prover kvar. Vi hoppas dessutom på att hon ska klara sig utan medicin över vintern då hon inte utsätts för pollen och gräs.
Jag återkommer med lite bilder från sommaren och på Elin när de har varit här.

Fullt upp!

Det har varit dålig uppdatering av mig igen. Jag har jobbat mer än heltid nu i juli för att få bort mina minustimmar så jag har haft fullt upp. Den 19 juli går jag på havandeskapspenning. Ska bli så skönt och jag kan spara hela min semester i år.
I övrigt flyter graviditeten på som den ska. Jag har nu gått 28 fulla veckor och jag ligger precis ovanför kurvan vilket innebär att han växer precis som han ska. Värmen är däremot väldigt jobbig. Jag svettas, blir trött och matt men vi ska vara glada att vi äntligen fått lite sommar.
Lina har fått tillbaka den klåda hon fått varje vår och sommar de senaste två åren. Som jag skrivit innan så kan hon inte bada i sjön utan att få värsta klådan på hela kroppen. Nu har vi varit hos veterinären och tagit blodprov för att se om hon har någon allergi. Tills vidare får hon äta kortison och tavegyl för att må bra och tills vi vet vad hon är allergisk mot. Visar det sig att hon har en allergi kommer vi inte att kunna avla på henne då det kan ärvas vidare. Det skulle vara väldigt trist.
I övrigt har vi mycket planer här hemma. Vi ska måla om övervåningen, barnrummet ska göras klart vilket innebär att vi ska måla om en bokhylla och sälja soffan. Det är en hel del kvar att köpa till bebisen även om vi köpt ganska mycket. Jag återkommer med bilder på det.

Tulpaner!

Här är några av de tulpaner som jag satte ner i höstas. Nu har de kommit upp och jag tycker att det är en väldigt fin färg på dem. Synd att de ska vissna så snabbt bara.
Idag ska vi till barnmorskan igen. Vi ska gå igenom svaren från ultraljudet och så ska vi få information om föräldrautbildningen. Hon ska även ta ett blodprov på mig.
Jag hinner tyvärr inte skriva mer idag.

Magbild v. 19+3

Då har man snart gått halva tiden men det känns som en evighet kvar. Nu känner jag hur han sparkar och rör sig där inne. En väldigt häftig känsla. Han är nu 14-16 cm lång mellan huvud och stjärt och väger ca 350g. Igår var vi på ultraljud och allt såg bra ut. Vi såg även tydligt att det är en liten pojke.

Helgmys med syster!!

I helgen kom äntligen Johanna, Elin och Simon hem på besök. Det var så underbart att få träffa dem igen och Elin har blivit så stor. 13 månader är hon nu, går stadigt och är en riktig busunge. Hon roade sig för fullt med att plocka ut alla våra skåp. En mysig helg var det och jag hoppas att det inte dröjer så länge innan jag får träffa dem igen.

IPO-spår!

Lina har spårat mycket bra den senaste tiden även om hon ofta har väldigt bråttom. För någon vecka sedan var vi ute med träningsgänget och skulle lägga spår åt varandra på fält. Jag har inte spårat på fält sedan jag tävlade apellen utan hållit mig till skogen. För hunden är det svårare på fält då det är öppet och spåret gärna flyttar lite på sig av vinden. I alla fall så spårade Lina hyfsat första sträckan och genom första vinkeln men vid andra vinkeln tappade hon bort sig totalt. Anledningen är att hon har för bråttom och därför blir slarvig. Även på det raka spåret spårar hon mycket "sick sack". Jag kände att detta är något jag måste göra någonting åt. Anette tipsade då om att jag skulle börja om från början och träna på så kallade IPO-spår.
IPO är FCI´s internationella tävlingsform. FCI är vår kennelklubbs ”moderorganisation” och eftersom SBK (svenska brukshundsklubben) är en special klubb underställd SKK (svenska kennelklubben) så ingår IPO i vårt lands tävlingsutbud. IPO har inte som våra svenska grenar något direkt ”verklighetstänk” bakom sig. Det är en sport som väldigt många människor runt om i världen sysselsätter sig och sina hundar med. IPO består av tre avdelningar A, B, C A =spår, B=Lydnad, C= Bitarbete (Skydd) Det finns tre svårighetsgrader IPO I, II , III.
IPO-spår kan man kalla för "lydnadsspår". Hunden ska hela tiden arbeta med nosen nära marken i kärnan av spåret och arbeta i ett jämnt tempo. Man får avdrag om hunden slår i vinklarna och spåret avbryts om hunden lämnar det mer än en linlängd. Jag har inte tänkt börja tävla i IPO men jag ska använda mig av deras metod och sedan föra över det i det svenska spårarbetet.
Så nu har jag börjat om från början och lagt enbart raka spår med godis i varje steg. Istället för spårsele och lina använder jag halsband och koppel och går precis bakom Lina. Jag har ännu inga apporter i spåret utan belönar bara med godis i slutet. Ingen boll har jag heller utan berömmer mycket med rösten. Det ska gå lugnt till och jag ser hela tiden till att hon går i ett långsamt tempo. Än så länge har jag lagt fyra spår och det har funkat mycket bra. Efter hand börjar man lägga godis i vartannat steg, sedan i vart tredje osv. Jag tror detta kommer göra att jag får en lugnare, noggrannare och bättre spårhund.

Skyddsträningen!

I fredags åkte vi till Mullsjö för en dag med skyddsträning med hela gänget. Det var mycket givande. Den fina anläggningen med konstgräs blev dock en besvikelse. På broschyren som de andra fått såg det jättefint ut. I verkligheten var det dock bara halva som var konstgräs och det var väldigt knöligt och illa utlagt. På andra halvan var det grus. Där var det i och för sig bra att värma upp hundarna och träna lite lydnad. Det viktiga är trots allt att det var en rolig dag med mycket träning. Bjuder på två filmer.

Tillbaka!!

Nu är jag tillbaka igen efter ett långt uppehåll. Nu ska jag försöka vara mer aktiv här igen. Det har varit en riktigt kall och lång vinter och min inspiration har varit noll. Nu har äntligen snön försvunnit som legat hela vintern och våren börjar ta fart. Äntligen kan man börja träna med Lina igen. Det har varit så mycket snö att vi inte har kunnat göra någonting annat med hundarna än att gå i skogen. Det har inte ens gått att göra ett uppletande. Det enda jag har tränat aktivt en gång i veckan har varit skydd. Vi har varit i ett ridhus i Ingelstad varje onsdag och tränat. Lina har gjort stora framsteg. Nu på fredag ska vi åka till Mullsjö över dagen och vara i en inomhusanläggning med konstgräs och träna skydd. Förra påsken var vi I Hökensås hela helgen men i år jobbar jag så vi kan bara vara med på fredag.
Min kära syster och Elin har jag inte träffat sedan i Julas. De skulle kommit ner på sportlovet men då var det snökaos och alla tåg stod still. Den här veckan har Simon påsklov och de skulle kommit men då har de åkt på magsjuka. Nu ligger hoppet på att de ska komma ner till nästa helg. Saknar dem så.
En annan stor sak som hänt är att jag är gravid så om allt går som det ska kommer vi att få en bebis i höst. I måndags var vi på ultraljud och det var en fantastisk upplevelse att få se den lilla där inne. De tror att det är en liten pojke. Jag går in på vecka 15 i morgon så det är lång väg kvar.
Jag bjuder på några vinterbilder men jag lovar att de är de sista från den här vintern. Nu vill jag inte se snö mer.

Nytt år!!

Då var det nytt år. I mitt första inlägg det här året tänkte jag visa lite fina vinterbilder från när vi var ute och gick på nyårsafton. Underbart väder men minus 10 grader. Vi trodde inte vi skulle kunna gå på isen då det inte har varit kallt så väldigt länge men det var många som var ute och åkte skridskor. Kalle och jag blev riktigt sugna så vi kommer nog också att köpa oss ett par.