Då har det gått två månader sedan jag skrev sist. Nu ska jag verkligen försöka ta tag i den här bloggen och skriva lite oftare.
Leon har nu hunnit bli nio månader. Han rullar iväg men har även börjat hasa sig fram så kanske kommer han att lära sig krypa snart. Han vet vad lampan är och Azlan och han kan vinka. Vi ståtränar honom men han är ännu inte så förtjust i att använda sina ben så mycket. Just nu är Leon inne i en "gnällperiod". Han nöjer sig bara korta stunder och lämnar jag rummet blir han ledsen. Vad man än gör är han aldrig nöjd eller bara en kort stund. Det är förhoppningsvis bara en fas och dessutom är det väldigt varmt just nu som gör honom trött. Förhoppningsvis går det över snart för det är väldigt påfrestande att inte kunna göra någonting annat än att hålla Leon på gått humör.
Jag har nu två månader kvar av min mammaledighet. Kalle började sin semester idag och när jag börjar jobba ska han vara hemma en månad och skola in Leon på dagis. Vi besökte dagiset igår. Det var trevlig personal men mycket större än jag trodde. På Leons avdelning är de 15 men sammanlagt har de 80 barn. Känns lite jobbigt måste jag erkänna. Jag tycker att han är så liten och hade gärna velat ha honom hemma ett tag till. Men det kan hända mycket på tre månader och i mina ögon kommer han nog alltid att vara för liten för att börja på dagis. I det stora hela känns det ganska bra att börja jobba igen. Jag saknar mina kollegor. Fast det kommer ta tid att komma in i de nya rutinerna med lämning och hämtning på dagis och att komma hem med en liten kille som är helt övertrött efter allt som hänt under dagen. Men det är ju en del av livet det också och har vi klarat det hitintills så ska vi nog klara det med.
