Vem är jag??

Detta är mitt fösta blog-inlägg så då är det väl bäst att berätta lite om vem jag är. Jag heter Anna, är 26 år och bor ihop med min sambo Kalle. Vi har varit ihop i lite över fem år.
Vårt hundintresse började med att vi skaffade hunden Azlan som är 4 år och och en blandras mellan golden och labrador. Det började med att vi bara tänkte gå en valpkurs med honom och fick tipset om en privat tränare i Rottne. Så där började vi. Det visade sig även vara en kennel som föder upp rasen Malinois. Intresset av att träna gjorde att valpkursen följdes utav vardagslydnad och slutligen tävlingslydnad som gjorde att jag började tävla med honom. Sedan är det så att med en blandras får man bara tävla i lydnad vilket gjorde att vi funderade på att skaffa en renrasig hund för att kunna tävla i annat. Vi hade kommit mycket i kontakt med malinoisen och tyckte att det både var en otroligt vacker hund men samtidigt lättlärd, rolig att jobba med, energiska och med ett stort hjärta. De är även en mycket bra vakthund. Så till slut blev det en sådan. Fina-Lina AvCentaurus heter hon men kallas för Lina. Med henne har jag hunnit tävla upp till lydnadsklass 2, samt apelle spår, båda med vinst. Vi tränar även sök och skydd.
Att träna med hund är otroligt inspirerande och man får så mycket tillbaka. Samtidigt tar det otroligt mycket tid. Inte bara det att momenten ska läras in, vilket bara det tar tid, utan hunden ska hållas i god kondition och ha muskler som gör att den klarar av det den utsätts för. Detta gör att hunden måste tränas varje dag oavsett väder och hur mycket tid man har.

Fakta Malinois: Rasen är ursprungligen en vallhund, men är idag en brukshund (för vakt, försvar, spår osv) och mångsidig tjänstehund liksom familjehund.
Mallarna är pigga, alerta och framför allt intensiva. Man skaffar en malle för att man söker en hund som ställer upp på arbete när som helst och gör det till 100%. De är lättlärda och extremt arbetsvilliga. Denna intensitet är guld värt i arbete, men kan ställa till problem i vardagen. Som valpköpare får man aldrig glömma bort att träna passivitet... det är något som mallen ibland saknar naturligt. Och även om det visar sig att valpen är otroligt balanserad så ska man ändå nöta med passiviteten, för risken finns att balansen då och då försvinner när hunden kommer i jobbiga könsmognadsperioder.